Dock lyckades en timme dödas relativt snabbt på ett McDonald's belarmat av skilda fjortisgäng. Dessa gäng placerade sig som i östra och västra delen av restaurangen med mig neutralt sittandes i mitten - ätandes på en efterlängtad hamburgare och läsandes den billigaste tidningen från Pressbyrån (bortsett från "TV-bilagan" - det får finnas gränser). Det är inte allt för stimulerande att lyssna på fjortisars språk och samtidigt läsa något så intellektuellt som "Hänt extra" (endast 14 kronor!).
Denna väntan tog plats i söndags efter avklarad MSU Rikskonferens (ja, jag känner mig hemskt viktig). Resan började i lördags men förflöt allt annat än bra. Det fanns inga tågförbindelser, så om jag inte åkt vid tre på natten fick jag vara så nöjd med att komma några timmar sent - vilket jag gärna gjorde.
Problemen kom, sågs och lyckligtvis besegrades. Första mötte mig på bussen då det klassiska gänget med 40-åriga väninnor som alla beklätt sig med ett gott humör klockan 07.00 en lördagsmorgon gjorde entré. Fnittriga och 40-åriga damer är inte det mest önskvärda umgänget på en buss - tyvärr.
Sedan kom första tågresan och dagens sensation. När klockan var 08.40 och tåget skulle ha startats fem minuter tidigare knastrar det till i högtalarna:
"Vi har stött på lite problem, tyvärr. Detta tåg är utan förare."
Jag tänker inte kommentera detta ytterligare men på något sätt lyckas SJ skaffa sig tåg men inte förare. Antagligen har jag påverkats i alldeles för stor grad av mina klasskamrater men jag började misstänka en komplott mot mig då jag dagen före avgång offentligt i bloggen föreslagit ett borttagande av SJ.
Men annars gick helgen bra - bortsett från mitt optmistiska snoozande som resulterade i att jag inte fick någon frukost. Den nya dansen Kopiatorn - baserad på en verklig händelse - introducerades bland annat och jag fick lyssna på samma talare hålla samma pass för fjärde gången på mindre än ett halvår, men jag är inte bitter. Det är rätt kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar